VAD ÄR DET SOM LÅTER I SKOGEN...

...jo, åtta uppslupna, uppsuttna kvinns som inte kan sluta skratta och
prata!

Helgen 5-7 september red vi igen. Lite djärvare och lite längre än
föregående år! Tre dagars ridning och två övernattningar hann vi med i
år. Ritten bjöd på blandat underlag och överraskningar av skiftande
karaktär, flams och allvar och givetvis vilse i storskogen, kort sagt -
livet komprimerat!

Vi var 4 stycken "kärnryttare" och diverse inbjudna gästryttare som
dessvärre inte hade någon aning om vad de givit sig in på och med vilka
de slagit sig i lag med...Som innan turen var obekanta med begrepp som
plötslig galopprusning, som inte visste att lugn trav oftast urartar och
att ogenomtränglig skog icke existerar.

Hästarna var som alltid sådana hjältar! De ömsom bar oss och ömsom gick
efter oss (då terrängen ej tillät ridning). Framförallt var det dag 3
som blev lite kritisk, delvis för att både vi och hästarna var lite
trötta och delvis för att vi hade skogselementen emot oss. Skog, det
gröna på kartan, kan ju vara alldeles fantastiskt!

Trollskt, mossigt, kantareller. Sedan kan det gröna vara alldeles alldeles - för jävligt!
Giddehästen, den stora, gick omkull, eller snarae välte, på en
mittsträng skapad av en enorm skogsmaskin. Marken gav vika, hästen välte
och Jill hann undan sånär som ena benet som fick sig en smäll. För ett
ögonblick trodde jag att vi var illa ute eftersom vi var långt ifrån all
ära och redlighet och ingen täckning på mobilerna. Men både häst och
ryttare repade sig efter en stunds linkande.

Det är i dessa situationer som detta gäng visar sina kvaliteer -
sammanbiten koncentration, fokus och målinrikning - hitta ut ur skogen
utan gnäll och ovidkommande pladder.



Vi hittade ut ur skitskogen med
hjälp av våra blöta, skrynkliga kartor, gps och metodiskt samarbete! Hem
kom vi möra till kropp och själ både folk och fä.

Ride on!




                OCH SÅHÄR KANSKE HÄSTERNA SKULLE VILJA KOMMENTERA
STOLLEPROVET!


"Sjutton vad virriga de verkar nu, undra hur de menar?"   Amal

"När är vi framme? Jag är hungrig"    Gideon

"Har vi inte varit här förut? Det känns som vi går i cirklar"  Jonke

"Nej tack, inte en rusning till!"   Durango och Attila

"Men vad nu, ett kärr till! Charlotte, kan du kolla kartan bättre,
snälla!"    Ozzy

"Ok, nu drar vi! Sisten till vägs ände är en rutten sill..."    Stjärna
 


Bakom kameran: Jill Lundvall
Vid pennan: Anette Stensson