Vem har bättre rörelser?

Jag ville veta om det beror på mig. Men så var det förstås så att där inte fanns någonting spännande eller så var jag själv så lugn att det inverkade på Simen. Eller så var det så att kursdragaren var så trevlig att alla deltagare, både hästar och ägare, kände sig trygga. I slutet på lektionen hade jag i alla fall problem att få hästen bort från åskådarläktaren för han verkade trivas så bra på ridplanen.

Hantering av häst är i och för sig inget problem för mig för i lösdrift går jag bland hästarna och dirigerar dem. Det viktigaste budskapet i kursens innehåll var att man inte behöver lära sig en massa konster för att få hästen uppmärksam, utan istället låta bli att göra allt, som hästen upplever som tvång och farligt. Vi lärde oss att man inte ska jaga hästen som straff eller för att trötta ut den. Om hästen springer utan hållning, då har vi gjort för mycket. Med andra ord så ska inte hästens beteende ändras utan används som mätare för att ändra sin egen ställning, rörelsemönster o.s.v. Man bör lära sig att använda sin kropp så noggrant att om man vill att hästen skall trava lätt så ska den inte därefter sticka av i galopp. En häst ska alltid komma fram till eller följa människan. Det var roligt att se på när Piet jobbade första gången med Simen. Först reagerade inte hästen alls på honom, men då Piet fortsatte påverkan på hästen galopperade han genast och hade verkligen lust att galoppera. Piet tyckte det var skojigt med en häst som först verkade flegmatisk och så plötsligt blev mycket pigg. Kanske det är mycket typiskt för fjordhästar.