Startsida arrow Strasserhästar arrow Hästberättelser arrow Björnes historia
Björnes historia

Björnes rehabilitering med Strassermetoden


För tio år sedan kom Björne in i mitt liv, han skulle efterträda min gamla trotjänare som hade hunnit bli över 20 år och var stel och åldrad av fång. Björne är en fjording med stort F, alltid positiv, ställer alltid upp på det som kommer i hans väg, glad och charmig. Tidigt fick jag erfara att han hade ”dåliga hovar”. ”Han behöver skor runt om” punkt slut. Att han hade känslig mage förstod jag också ganska snabbt.

Björne fjordhäst

Första två åren fungerade allt bra, han var skodd och allt var frid och fröjd. Problemen som kom var hovarna, hornet rasade sönder och skorna ramlade av. Trots en duktig hovslagare som hjälpte mig mycket gick det långa perioder som det inte gick att sko och Björne fick linka runt i hagen så gott han kunde.

Varje vår var likadant, hovarna sprack sönder och det blev ingen ridning den sommaren heller. Tredje sommaren fick han fång!

Eftersom min förra fjording haft detta hade jag varit hysteriskt noga med betesövergång och vad han fick äta. Panik, inte en fånghäst till! Veterinärbesök, Fenylbutazon, boxvila, fjolårshö, B-vitaminer, microbalans mm mm. Klarade sommaren, nästa vår samma sak igen, hovarna ramlade sönder och upprepade fångatacker.

Röntgen visar nu måttlig hovbensrotation, PG beslag fungerade inte eftersom hovarna var obefintliga att spika i. Ny boxvila och diet. Fortfarande var han kraftigt halt.

Med stor sorg hade jag nu bestämt mig för att avliva Björne. Men enligt djursjukhuset fanns det chans att han kunde bli bra. Alltså, ytterligare en förlängd kur med Fenylbutazon och ytterligare en till, sista försöket enligt veterinären hemma och faktiskt, han blev bättre, (mentalt mådde han inte bra, inte den glada Björne som jag kände).

Det hade blivigt höst och han repade sig mer och mer, efter jul gick han omarkerat. Nästa sommar fick han inte ett grönt strå och han slapp faktiskt fång men hovarna gick sönder som tidigare vårar – så någon ridning var det inte tal om förrän denna höst heller.

Det kändes inte som ett värdigt hästliv, han fick gå ensam och äta fjolårshö. Skulle man låta honom slippa detta liv…

Några kompisar började prata om barfotaverkning, det kunde läka fång. Det är väl omöjlig han har ju så dåliga hovar så han kan inte gå barfota, blev mitt argument.

Läste i alla fall boken ”Ett sunt hästliv” och lyssnade på en föreläsning med Cecilia Augustsson Sand, certifierad inom Strassermetoden. ”Ja, jo det låter ju bra, men min häst har ju så dåliga hovar… Tittade igen kritiskt på hovarna, trasiga, höga, trånga, strålen liknade mer ett surt russin än den breda vinkeln som jag sett på bilderna.

OK, shoot, ringde och bokade tid med Cecilia. Vad hade jag att förlora? I början kom hon varannan vecka och jag fick själv verka där hon visat mig. Gick en helgkurs och fick mer kunskap om hela konceptet och fick även öva verkning på kadaverhovar. Min gamla hovslagare tackade och gick (jag hade fler hästar i stallet) och min veterinär var mycket tveksam till metoden och varnade mig. Det kändes onekligen mycket nervöst!

I Strasser metoden ingår inte bara vekningen utan även hela hästhållningen, det var många saker att tänka på.  Lösdrift, stora hagar att vandra i, tillgång på mat hela tiden, vatten att gå i för att blöta hovarna mm.

Hästarna gick sedan flera år tillbaka i lösdrift så det var inget problem. Stora hagar och att de alltid skall ha tillgång på mat gick också att ordna, men ”han kommer att spricka” han äter ju allt han ser… (fjording). Vatten till hovarna var svårare, han fick sonika kliva i några hinkar med vatten då och då.

Visst var det mycket pyssel för mig men det viktigaste var att han aldrig efter någon verkning hade ont! Hornet började växa ner, strålen började torka upp och ta form, hoven breddade sig, vinklarna i hoven rättade till sig och med hjälp av Easy Boots så kunde vi börja rida igen.

Björne fjordhäst

När våren kom väntade jag med spänning om hovarna skulle ramla sönder igen. Vecka efter vecka gick – OCH DE HÖLL!! Han blev riden hela sommaren och på sensommaren red vi ett lätt C program i Clear round klass på klubbnivå. Den vita rosetten var lika mycket värd som en OS medalj!

Det har nu gått två år. Han har haft några mindre känningar av stelhet i kroppen, magen är lite krånglig ibland men har fått god hjälp av djurhomeopat. Nu har jag tre Strasser-verkade hästar och alla mår bra. (De andra har det inte varit några bekymmer varken före eller efter Strasserverkningen.)

Björne har fått komma tillbaka i gröngräset på sommaren och äter fri tillgång på hö plus kraftfoder på vintern (han har inte spruckit). Han blir nu verkad var 4e-6e vecka av Cecilia och jag själv verkar 1-2 gånger däremellan. Knivarna och raspen ligger alltid i ryktlådan och ingår i den dagliga översynen.

I dag är han glad och pigg igen och att han bjuder på några glädjesprång i galopperna får jag ta som en ofrivillig bonus!

Tack till Cecilia och Strassermetoden!

Lena
Last Updated ( 17 Sep 2008 )

CAUSAM
REMOVE
Remove the
cause







Nordiska Hovvårdsförbundet, info@hovvardsforbundet.org
Alla bilder på hemsidan är fotograferade i Norden av medlemmar och kunder, där ej annat anges. Copyright: Respektive fotograf.